Ligger i mammas säng med datan som spelar musik. Ska snart släcka ner och försöka sova men jag känner att jag saknar något, något varmt som ligger vid min sida. Jag saknar någon speciell som man kan lita på som bara finns där för en när man behöver den och när man inte behöver den. Jag vill ha någon att krama om, någon som håller mig hårt och tryggt, ja jag behöver en trygg famn att lägga mig i. Jag vill känna mig behövd och speciell. Jag vill känna en känsla som jag aldrig har uppleft, en kännsla som jag tror är varm, trygg, spännde, pirrig, underbar och helt hopplös. Jag vill ha en helt underbar själ berdvid mig just nu, en själ som inte får mig att känna sig ensamm och bortglömd i mammas stora säng. Jag vill vakna på morgonen och känna mig älskad, känna mig pigg och glad och känna fasiken vilken underar dag, jag gör aldrig det för jag känner att det är något som saknas i mitt liv. Jag har inte kännt mig så här liten och bortglömd på länge, mycket länge och det är just sånna här hopplösa kvällar som man brjar fundera på vad det är som saknas, hur skulle mitt liv se ut om... Just det där om som inte bort finnas. Det där om som förstör för mig dag ut och dag in. Om det hade varit så som jag ville så skulle just den själen som accepterar mig för just den jag är och älskar mig som jag är ligga berdvid mig just nu. Den själen som jag inte finns. Jag vill bara känna för en dag: Jag kan inte få det bättre än så här.