Har glömt bort verkligheten ett tag, nu blev jag påmind och sprack. Stora klumpen kom tillbaka, jag gråter inombords för jag tror mina tårar har tagit slut!? Den där härliga kännslan som jag hade precis försvann. Sanningen är orättvis, du skulle funnits här med oss nu. Jag trode jag hade kommit över det men hur kommer man över en sån här grej? jag tror inte det går utan man vänjer sig med ett liv utan den som man mist men man kommer aldrig över det. Så fungerar jag iaf.