Alla har problem, ja det har vi. Alla familjer har en svag punkt, det vet jag av egna erfarenheter. Ingen är perfekt. När man tänker åh jag vill vara som henne eller ha hennes familj eller hennes liv, skulle du verkligen offra precis allt för att bli som han/ hon? Vill du verkligen få exakt samma liv som denna person? eller vill du bara ha en viss del solm t.ex. framgång, kärlek eller familj? man tänker åh om jag bara kunde få det som hon har då hade allt varit bra, jag tror inte på det. Jag tror att alla har någonting som absolut inte är bra, men vi är så bra på att dölja det, så sjukt bra på det. Varför är vi det? skäms vi över våra liv? eller skäms vi bara över att vi inte är den där perfekta personen som vi vill vara?

Om vi inte har några problem alls utan att allt är precis perfekt så tror jag att man skapar sig egna problem, man ser inte det som man har förens adet är borta. Om man har precis allt vad man vill ha så har man inga drömmar eller något man kämpar för och då mår man inte bra utav det, då vill man ha det där vanliga livet som "alla andra har". Jag förstår mig inte på oss människor, varför kan vi inte bara vara glada över det vi har istället för att koncentrera sig på vad man inte har. Och varför tänker man: jag vill vara som henne/honom eller ofta han/hon inte har det eller har gjort det.?

Ingen är perfekt, inte du, inte jag, inte din förebild, inte han som gick förbi dig och såg superglad ut precis. Alla har problem och alla har något att dölja vare sig man vet det eller ej. Försök att koncentrara dig på det underbara du har i ditt liv, det ska jag försöka göra.